Katarina Norén

Denna veckan alltså.
Först klämmde jag min fot i kylskåpet, sedan trillade jag med Alex och slog knäet gult och blått. Efter det bröt jag handleden( kändes det som iaf ) och låg och kved på golvet ett tag. Alex försökte vara snäll och hämta is och pussa på den, men det gjorde det bara värre.
Höjdpunkten måste ändå varit idag, när jag var på gymet. Av någon töntig anledning började jag nästan lipa till en reklam, jag är blödig, I KNOW! Så jag tänkte för mig själv; här kan jag ju inte stå och mesa mig bland alla biffar. Så jag begav mig ner för trapporna, men med huvudet först. Hej hopp och där låg jag. Nån liten snäll tant hjälpte mig upp, då kändes allt mycket bättre.
Påväg hem från alex skola, en bit från mitt hus, gissa vad som händer då?
Jo min älskade volvo ger upp och bestämmer sig för att lägga av mitt i vägen. Där står jag och är allmänt förvirrad. Tack snälla vägarbetare som knuffade in bilen till sidan, och räddade mig och min lilla pojk.
Efter räddningen ville fortfarande inte bilen starta, så vi började vår långa vandring hem.

Tack för idag, slut för idag.
Min skolan idag gick för övrigt bra, hittade mig en ny vän som heter Hero. Precis som han i Heroes.

I helgen hittar ni mig här.



Jag har sjuk tobbelängtan, älskling.